Stockholmsborgarnas jakt på socialbidragstagare

I Svenskan ( http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_14965649.asp) står det idag att läsa om Stockholmsborgarnas förslag på förändringar i socialbidragspolitiken. Som vanligt är det inte speciellt mycket att hurra över…

Borgarna befäster diskursen om socialbidragstagaren som en passiv människa som har fastnat i ett ”bidragsberoende”. Det är således främst ett individproblem, enligt den borgerliga diskursen, kombinerat med att det finns alltför slappa myndigheter som tillåter detta ”bidragsberoende” att fortgå. Om man skärper kraven på individen, så kommer individen att bryta sitt ”bidragsberoende” och slutligen få ett arbete. Att dessutom använda ett ord som ”bidragsberoende”, där man kopplar samman bidrag med beroende. Att vara beroende av något är dels skamligt (avsaknad på självkontroll och moral) och dels något skadligt. Sammankopplat med bidrag så blir det relativt uppenbart att borgerligheten vill föra fram budskapet att det är både skadligt och skamligt.

Nåväl, jag antar att ni känner till den här melodin som en radiodänga som har spelats alldeles, alldeles för många gånger. Så låt oss gå igenom förslagen.

1) Personliga planer inom fem dagar för alla som söker socialbidrag. Låter som hafsverk och det är förmodligen. Borgarna vill visa att det är lite action i Stockholms stad och kommer på att man ska göra planer för alla socialbidragstagare på rekordtid. Om det skiter sig, antar jag att de alltid kan skylla på socialbidragstagarna (”de följer inte planerna”).
2) Jobbtorg. Vet inte vad det är, så inga kommentarer.
3) Sänkt socialbidrag till ”nödprövning” om man inte söker jobb. D.v.s. sänkta socialbidrag för de som verkligen är utslagna. Schysst.
4) Inte reda pengar till missbrukare (matkuponger eller rekvisitioner). Omyndigförklarande av missbrukare. Kan vara bra eller dåligt, är obestämd. Ett problem är att missbrukarna inte lär bli mer vänligt inställda gentemot staten, och det lär väl försvåra problemen snarare än att förbättra dem.
5) Socialbidragstagare ska söka jobba i hela Sverige. Jag tycker att det är problematiskt med att människor ska behöva söka jobba i hela landet (ett liknande förslag har regeringen överlämnat i en proposition - http://www.regeringen.se/sb/d/8752/a/79248). För det första, överger man tanken om att hela Sverige ska leva. För det andra, kan vissa kommuner med redan ansträngd bostadsmarknad få det mycket svårare. För det tredje, är det inte alltid lätt att flytta. Att flytta från en ort med dålig ekonomi till en med bra ekonomi, innebär ju att man förmodligen får höjda bostadskostnader. När det gäller Stockholm specifikt, så är det väl inte alltid så lätt för socialbidragstagare att byta bostad (skulder, missbruk, kriminalitet är inte speciellt poppis bland hyresvärdar). Frågan är hur strikt regeln kommer att tillämpas, konsekvenser beror mycket på detta. Har inte hittat originalförslaget. Å andra sidan kan man fråga sig vad meningen är med regler som man inte tillämpar (annat än för att plocka billiga politiska poäng).
6) Olagliga andrahandskontrakt ska inte ligga till grund för socialbidrag. Riskerar inte detta att öka antalet hemlösa i Stockholm? Det är ju inte som att den stockholmska bostadsmarknaden är alltför bra, och som sagt socialbidragstagare är inte speciellt poppis bland hyresvärdar. Är det inte bättre att vara lite pragmatisk (om lagen tillåter det) istället för att riskera att slänga ut folk på bar backe?

Tänkte poängtera att jag inte har fått tag på förslaget i sin helhet, så jag utgår endast från artikeln.

/mvh.
Tony Kenttä